Skillnad mellan versioner av "Puls Kemi 7–9, 4:e upplagan"

Från Skolbokserrata
Hoppa till: navigering, sök
(Sjömalm, myrmalm och bergmalm)
 
(5 mellanliggande versioner av samma användare visas inte)
Rad 6: Rad 6:
  
 
'''Upptäckta felaktigheter'''
 
'''Upptäckta felaktigheter'''
 +
 +
sida 8, rad 15 nedifrån: "Vanlig tvål fungerar sämre i hårt vatten". Med "vanlig tvål" avses här fast tvål, i motsats till flytande tvål med syntetiska tensider. Men nu för tiden är det knappast den fasta tvålen som är vanligast. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)
 +
 +
sida 13, rad 5: "Dessutom ingår fosfater, som gör vattnet mjukare, och soda." Fosfat i tvättmedel förbjöds år 2008. Uppgiften är alltså helt föråldrad. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)
 +
 +
sida 23, under mellanrubriken "Destillera": "Hur gör man för att skilja två vätskor åt i en blandning? [...] Om vätskorna har olika kokpunkter kan du göra som på bilden, koka blandningen." Men bilden som det hänvisas till visar inte destillation av en blandning av två vätskor utan av saltvatten. Visst är principen den samma, men det blir förvirrande för eleverna som väntar sig att bilden ska visa två vätskor. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)
 +
 +
sida 33, rad 2 nedifrån i brödtexten: "Atomer som sitter ihop i en grupp kallas för ''molekyler''." Det är ju inte ''atomerna'' som kallas för molekyler utan ''grupperna''. Det här är förstås helt klart för oss vuxna som kan ämnet, men för eleverna blir den märkliga syftningen problematisk. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)
 +
 +
sida 35, rad 2 nedifrån i brödtexten: "Fler exempel finns här i tabellen bredvid ..." Tabellen finns inte bredvid utan nedandför. Eleverna hittar den säker ändå, men sådana smådetaljer stör ändå läsningen. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)
  
 
sida 37, tre molekylbilder mitt på sidan, bildtexten till den högraste: "En koloxidmolekyl som består av en kolatom och två syreatomer." Ska stå "En ''koldioxidmolekyl'' ..." (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)
 
sida 37, tre molekylbilder mitt på sidan, bildtexten till den högraste: "En koloxidmolekyl som består av en kolatom och två syreatomer." Ska stå "En ''koldioxidmolekyl'' ..." (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)
  
sida 92, rad 2: "Om en metall väger mer än 5 gram per kubicentimeter (g/cm3), det är 5 gånger så mycket som vatten, hör den till de s k ''tungmetallerna''. De tyngsta – kvicksilver, bly och kadmium – är mycket giftiga i olika kemiska föreningar, ...". Men dessa tre är inte alls de tre "tyngsta" metallerna. De har en densitet på 8,65–13,6 g/cm3, medan exempelvis guld, volfram, uran och platina alla har densiteter på mellan 19 och 22 g/cm3. Viktigare än själva principfrågan om vilka som har högst densitet är att eleverna kan få intrycket att det är just den höga densiteten som gör Hg, Pb och Cd så giftiga, vilket förstås inte är fallet. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)
+
sida 37, rad 8 nedifrån: "Oxid kommer från det latinska ordet oxygen, som betyder syre." "Oxygen" är bildat av grekiska ordelement, inte latinska. Fast det är klart att man sedan har tagit in ordet även i latin, där det heter oxygenium. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)
 +
 
 +
sida 92, rad 2: "Om en metall väger mer än 5 gram per kubikcentimeter (g/cm3), det är 5 gånger så mycket som vatten, hör den till de s k ''tungmetallerna''. De tyngsta – kvicksilver, bly och kadmium – är mycket giftiga i olika kemiska föreningar, ...". Men dessa tre är inte alls de tre "tyngsta" metallerna. De har en densitet på 8,65–13,6 g/cm3, medan exempelvis guld, volfram, uran och platina alla har densiteter på mellan 19 och 22 g/cm3. Viktigare än själva principfrågan om vilka som har högst densitet är att eleverna kan få intrycket att det är just den höga densiteten som gör Hg, Pb och Cd så giftiga, vilket förstås inte är fallet. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)
  
 
sida 103, rad 2: "Det nya materialet ''grafen'' består av ett enda lager av grafit. Ämnet hör till en grupp av kolföreningar som kallas fullerener." Men grafen räknas inte alls till fullerenerna. Och dessutom är varken grafen eller fullerenerna några kol''föreningar '' utan elementärt kol. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)
 
sida 103, rad 2: "Det nya materialet ''grafen'' består av ett enda lager av grafit. Ämnet hör till en grupp av kolföreningar som kallas fullerener." Men grafen räknas inte alls till fullerenerna. Och dessutom är varken grafen eller fullerenerna några kol''föreningar '' utan elementärt kol. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)
  
 
sida 104, faktaruta längst ner om vilka kolföreningar som räknas till den oorganiska kemin: "Därmed är alla undantagen nämnda – resten av kolföreningarna hör till den organiska kemin." Men det stämmer inte. Exempelvis hör även kolmonxid, kolsyra, vätekarbonat, cyanid och metallkarbider till den oorganiska kemin. Det är ju inte vansinnigt viktigt, men om man uttryckligen säger att man har räknat upp alla undantag, så bör det förstås vara korrekt. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)
 
sida 104, faktaruta längst ner om vilka kolföreningar som räknas till den oorganiska kemin: "Därmed är alla undantagen nämnda – resten av kolföreningarna hör till den organiska kemin." Men det stämmer inte. Exempelvis hör även kolmonxid, kolsyra, vätekarbonat, cyanid och metallkarbider till den oorganiska kemin. Det är ju inte vansinnigt viktigt, men om man uttryckligen säger att man har räknat upp alla undantag, så bör det förstås vara korrekt. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)
 +
 +
sida 119, faktarutan, rad 8 nedifrån: "suga upp nitroglycerinet i kiselgur (en jordart)", Begreppet "jordart" har inte definierats tidigare, så det funkar inte osm förklaring här. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)
  
 
sida 145, spalt 1, rad 10 nedifrån: "Skillnaden mellan mängden kemisk energi innan och efter reaktionen är alltså de energmängd som åtgick som värme i reaktionen." Energin gick ju inte åt utan den "frigjordes som värme" eller "omvandlades till värme". Formen "åtgick" är också väldigt formell och svårbegriplig för eleverna, men det viktiga är förstås att det är faktamässigt fel. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)
 
sida 145, spalt 1, rad 10 nedifrån: "Skillnaden mellan mängden kemisk energi innan och efter reaktionen är alltså de energmängd som åtgick som värme i reaktionen." Energin gick ju inte åt utan den "frigjordes som värme" eller "omvandlades till värme". Formen "åtgick" är också väldigt formell och svårbegriplig för eleverna, men det viktiga är förstås att det är faktamässigt fel. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)
Rad 39: Rad 53:
  
 
Men grundproblemet är som sagt att begreppet börjar användas utan någon förklaring.
 
Men grundproblemet är som sagt att begreppet börjar användas utan någon förklaring.
 +
 +
<p style="font-size:1px">Fel i Puls kemi

Nuvarande version från 14 juli 2019 kl. 06.32

Titel: Puls Kemi 7–9, 4:e upplagan

Förlag: Natur & Kultur


Upptäckta felaktigheter

sida 8, rad 15 nedifrån: "Vanlig tvål fungerar sämre i hårt vatten". Med "vanlig tvål" avses här fast tvål, i motsats till flytande tvål med syntetiska tensider. Men nu för tiden är det knappast den fasta tvålen som är vanligast. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)

sida 13, rad 5: "Dessutom ingår fosfater, som gör vattnet mjukare, och soda." Fosfat i tvättmedel förbjöds år 2008. Uppgiften är alltså helt föråldrad. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)

sida 23, under mellanrubriken "Destillera": "Hur gör man för att skilja två vätskor åt i en blandning? [...] Om vätskorna har olika kokpunkter kan du göra som på bilden, koka blandningen." Men bilden som det hänvisas till visar inte destillation av en blandning av två vätskor utan av saltvatten. Visst är principen den samma, men det blir förvirrande för eleverna som väntar sig att bilden ska visa två vätskor. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)

sida 33, rad 2 nedifrån i brödtexten: "Atomer som sitter ihop i en grupp kallas för molekyler." Det är ju inte atomerna som kallas för molekyler utan grupperna. Det här är förstås helt klart för oss vuxna som kan ämnet, men för eleverna blir den märkliga syftningen problematisk. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)

sida 35, rad 2 nedifrån i brödtexten: "Fler exempel finns här i tabellen bredvid ..." Tabellen finns inte bredvid utan nedandför. Eleverna hittar den säker ändå, men sådana smådetaljer stör ändå läsningen. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)

sida 37, tre molekylbilder mitt på sidan, bildtexten till den högraste: "En koloxidmolekyl som består av en kolatom och två syreatomer." Ska stå "En koldioxidmolekyl ..." (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)

sida 37, rad 8 nedifrån: "Oxid kommer från det latinska ordet oxygen, som betyder syre." "Oxygen" är bildat av grekiska ordelement, inte latinska. Fast det är klart att man sedan har tagit in ordet även i latin, där det heter oxygenium. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)

sida 92, rad 2: "Om en metall väger mer än 5 gram per kubikcentimeter (g/cm3), det är 5 gånger så mycket som vatten, hör den till de s k tungmetallerna. De tyngsta – kvicksilver, bly och kadmium – är mycket giftiga i olika kemiska föreningar, ...". Men dessa tre är inte alls de tre "tyngsta" metallerna. De har en densitet på 8,65–13,6 g/cm3, medan exempelvis guld, volfram, uran och platina alla har densiteter på mellan 19 och 22 g/cm3. Viktigare än själva principfrågan om vilka som har högst densitet är att eleverna kan få intrycket att det är just den höga densiteten som gör Hg, Pb och Cd så giftiga, vilket förstås inte är fallet. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)

sida 103, rad 2: "Det nya materialet grafen består av ett enda lager av grafit. Ämnet hör till en grupp av kolföreningar som kallas fullerener." Men grafen räknas inte alls till fullerenerna. Och dessutom är varken grafen eller fullerenerna några kolföreningar utan elementärt kol. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)

sida 104, faktaruta längst ner om vilka kolföreningar som räknas till den oorganiska kemin: "Därmed är alla undantagen nämnda – resten av kolföreningarna hör till den organiska kemin." Men det stämmer inte. Exempelvis hör även kolmonxid, kolsyra, vätekarbonat, cyanid och metallkarbider till den oorganiska kemin. Det är ju inte vansinnigt viktigt, men om man uttryckligen säger att man har räknat upp alla undantag, så bör det förstås vara korrekt. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)

sida 119, faktarutan, rad 8 nedifrån: "suga upp nitroglycerinet i kiselgur (en jordart)", Begreppet "jordart" har inte definierats tidigare, så det funkar inte osm förklaring här. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)

sida 145, spalt 1, rad 10 nedifrån: "Skillnaden mellan mängden kemisk energi innan och efter reaktionen är alltså de energmängd som åtgick som värme i reaktionen." Energin gick ju inte åt utan den "frigjordes som värme" eller "omvandlades till värme". Formen "åtgick" är också väldigt formell och svårbegriplig för eleverna, men det viktiga är förstås att det är faktamässigt fel. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)

sida 159, rad 6: "Man hettade upp myrmalm eller sjömalm i gropar i marken med ved eller träkol." Begreppen myrmalm och sjömalm finns inte förklarade någonstans. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)

sida 159, rad 12: "Man bröt järnmalm genom att elda direkt mot berget och sedan snabbt kyla ner det genom att hälla på vatten." Det framgår inte tydligt att detta är en mycket senare utveckling, från 1100-talet e. Kr. Eftersom myrmalm och sjömalm inte har definierats (se föregående fel), tror man lätt att detta är en beskrivning av hur man bryter dem (medan det i själva verket handlar om bergmalm). (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)

sida 167, rad 16: "Ett lyckat exempel är hanteringen av plastflaskor för läsk och cider. De tjockväggiga flaskorna återanvänds upp till 20 gånger." De tjockväggiga PET-flaskorna avskaffades helt 2008, och exemplet är alltså ogiltigt och obegripligt för eleverna. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)


Övergripande

Begreppet ”atomslag” används i boken utan att ha definierats. Det dyker först upp på sidan 32, i bildrutan i innermarginalen: ”Några vanliga atomslag”. Därefter finns det på sidan 36, i mellanrubriken ”Atomslag i kemispråket”. Där lyder en mening i brödtexten ”Formeln talar om vilka slags atomer som ingår i ämnet, …”. Kanske kopplar en del elever ihop ”vilka slags atomer” och ”atomslag”, men de har fortfarande inte fått någon tydlig definition.

Den enda egentliga definitionen kommer på sidan 38, i den blåfärgade faktarutan, som bl.a. säger: ” ”…, dels själva atomslagen, det vill säga byggstenarna som bygger upp alla ämnen”, men det kommer alltså efter att begreppet redan har använts, och då bara i en faktaruta.

Slutligen kommer det i någon mån ytterligare en definition på sidan 102, som ser ut så här:

Skilj på grundämne och atomslag

När vi talar om kol så kan det vara som:

  • grundämnet kol som finns i många former.
  • atomslaget kol där en kolatom är en beståndsdel i en kolförening.”

Men grundproblemet är som sagt att begreppet börjar användas utan någon förklaring.

Fel i Puls kemi