Puls Kemi 7–9, 4:e upplagan

Titel: Puls Kemi 7–9, 4:e upplagan

Förlag: Natur & Kultur

Upptäckta felaktigheter

sida 37, tre molekylbilder mitt på sidan, bildtexten till den högraste: "En koloxidmolekyl som består av en kolatom och två syreatomer." Ska stå "En koldioxidmolekyl ..." (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)

sida 92, rad 2: "Om en metall väger mer än 5 gram per kubicentimeter (g/cm3), det är 5 gånger så mycket som vatten, hör den till de s k tungmetallerna. De tyngsta – kvicksilver, bly och kadmium – är mycket giftiga i olika kemiska föreningar, ...". Men dessa tre är inte alls de tre "tyngsta" metallerna. De har en densitet på 8,65–13,6 g/cm3, medan exempelvis guld, volfram, uran och platina alla har densiteter på mellan 19 och 22 g/cm3. Viktigare än själva principfrågan om vilka som har högst densitet är att eleverna kan få intrycket att det är just den höga densiteten som gör Hg, Pb och Cd så giftiga, vilket förstås inte är fallet. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)

sida 103, rad 2: "Det nya materialet grafen består av ett enda lager av grafit. Ämnet hör till en grupp av kolföreningar som kallas fullerener." Men grafen räknas inte alls till fullerenerna. Och dessutom är varken grafen eller fullerenerna några kolföreningar utan elementärt kol. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)

sida 104, faktaruta längst ner om vilka kolföreningar som räknas till den oorganiska kemin: "Därmed är alla undantagen nämnda – resten av kolföreningarna hör till den organiska kemin." Men det stämmer inte. Exempelvis hör även kolmonxid, kolsyra, vätekarbonat, cyanid och metallkarbider till den oorganiska kemin. Det är ju inte vansinnigt viktigt, men om man uttryckligen säger att man har räknat upp alla undantag, så bör det förstås vara korrekt. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)

sida 145, spalt 1, rad 10 nedifrån: "Skillnaden mellan mängden kemisk energi innan och efter reaktionen är alltså de energmängd som åtgick som värme i reaktionen." Energin gick ju inte åt utan den "frigjordes som värme" eller "omvandlades till värme". Formen "åtgick" är också väldigt formell och svårbegriplig för eleverna, men det viktiga är förstås att det är faktamässigt fel. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.

sida 167, rad 16: "Ett lyckat exempel är hanteringen av plastflaskor för läsk och cider. De tjockväggiga flaskorna återanvänds upp till 20 gånger." De tjockväggiga PET-flaskorna avskaffades helt 2008, och exemplet är alltså ogiltigt och obegripligt för eleverna. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)

Övergripande

Begreppet ”atomslag” används i boken utan att ha definierats. Det dyker först upp på sidan 32, i bildrutan i innermarginalen: ”Några vanliga atomslag”. Därefter finns det på sidan 36, i mellanrubriken ”Atomslag i kemispråket”. Där lyder en mening i brödtexten ”Formeln talar om vilka slags atomer som ingår i ämnet, …”. Kanske kopplar en del elever ihop ”vilka slags atomer” och ”atomslag”, men de har fortfarande inte fått någon tydlig definition.

Den enda egentliga definitionen kommer på sidan 38, i den blåfärgade faktarutan, som bl.a. säger: ” ”…, dels själva atomslagen, det vill säga byggstenarna som bygger upp alla ämnen”, men det kommer alltså efter att begreppet redan har använts, och då bara i en faktaruta.

Slutligen kommer det i någon mån ytterligare en definition på sidan 102, som ser ut så här:

”Skilj på grundämne och atomslag

När vi talar om kol så kan det vara som:

• grundämnet kol som finns i många former.
• atomslaget kol där en kolatom är en beståndsdel i en kolförening.”

Men grundproblemet är som sagt att begreppet börjar användas utan någon förklaring.