Kemi Direkt, 3:e upplagan

Titel: Kemi Direkt, 3:e upplagan

Förlag: Sanoma

Upptäckta felaktigheter

sida 18, rad 7 nedifrån: "Det finns många metoder för att få fram rena ämnen ur blandningar. Metaller framställer vi ur olika mineraler som finns i berggrunden och ren syrgas framställs ur luften. "Metallframställning ur mineraler handlar ju inte alls om att separera olika ämnen ur en blandning utan om kemiska reaktioner (vanligen reduktion av metalljoner till metallatomer). Extra olyckligt eftersom det redan är ett vanligt missförstånd att det finns "metallklumpar" i malmen. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)

sida 61, längst ned till höger: Kvarts presenteras som en bergart, men det är ett mineral. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)

sida 92, rad 11. "Kemiskt sett är cellulosa en sockerart som består av upp till 15 000 glukosringar i en lång spiralformad kedja." Faktamässigt korrekt, men eftersom varken sockerarter eller glukos har nämnts tidigare utan presenteras på sid. 119–125 blir det väldigt märkligt för eleverna. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)

sida 132, rad 6 nedifrån: "Både hormoner, som adrenalin och insulin, och enzymer är alltså proteiner." Adrenalin är inte alls något protein, utan en mindre molekyl, som tillhör gruppen katekolaminer. Meningen verkar ju dessutom påstå att alla hormoner är proteiner. (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)

sida 168, rad 2: "Bilderna visar modeller och kemiska formler för några vanliga starka baser. Som du ser har de en sak gemensamt – de har alla minst en OH-grupp." Mycket illa att kalla det för OH-grupp, eftersom eleverna då associerar till OH-grupperna i alkoholer. Detta är inga kovalent bundna OH-grupper utan hydroxidjoner! (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)

sida 168, rad 10: "I en svag bas som ammoniak, kan ammoniakmolekylen rycka loss ett väte från en vattenmolekyl." Det borde stå "en vätejon", eftersom man annars tror att det är en väteatom. Dessutom felaktigt komma. Några rader längre ner står det "Alla basmolekyler rycker inte åt sig väte." Även där borde det stå "vätejoner". (Avser 1:a tryckningen, ej känt om detta är rättat i senare tryckningar.)

Registret:

"Bohr, Niels 36, 149" ska vara "Bohr, Niels 36, 148"

"Rutherford, Ernest 36" ska vara "Rutherford, Ernest 36, 148"

Övergripande

Definition kontra användning av begreppet ”grundämne”: Boken använder begreppet ”grundämne” i båda dess traditionella betydelser, alltså dels ”atomer med ett bestämt atomnummer” (det som många andra böcker kallar för ”atomslag”), dels ”ett ämne som bara består av atomer med ett bestämt atomnummer”. Denna användning är korrekt, men problemet är att begreppet endast definieras med den sistnämnda betydelsen. Därmed blir det rimligen svårt för eleverna att förstå många resonemang.

På sidan 11, under den andra mellanrubriken står det således: ”Ett ’’grundämne’’ består av ett enda slags atomer. Syre, väte, kväve, kol, koppar och bly är exempel på olika grundämnen.”

Även sammanfattningen på sidan 32 ger endast den definitionen: ”Ett grundämne är ett ämne som är uppbyggt av likadana atomer.”

Trots detta används ordet senare på många ställen med innebörden ”atomslag”. Ett enstaka exempel finns på sidan 61, längst ned till höger ” Kvarts innehåller bland annat grundämnet kisel som används vid tillverkning av datorer.” När eleverna enbart har fått ämnesbetydelsen av begreppet definierad, måste de rimligen uppfatta det som att kvarts innehåller kisel i grundämnesform. Men det som avses är förstås att det innehåller atomslaget kisel (i form av kiseljoner).

Ordet används i betydelsen ”atomslag” på många ställen i boken, trots att eleverna aldrig har fått den förklarad.